I den första delen av Hjärnforskningens sex principer för lärande presenterade jag tre strategier som författarna till boken Make it stick hävdar ligger till grund för riktigt effektivt lärande. Jag diskuterade vikten av att utsätta elever för önskvärda svårigheter, att låta dem försöka först innan en lösning på ett problem visas och att det faktiskt är mer effektivt att lära sig flera saker samtidigt, dvs. blanda och ge, än att koncentrera sig på en sak i taget. Här presenterar jag ytterligare tre strategier.

Testa dig själv

Att läsa sina anteckningar om och om igen är en av vanligaste studiestrategierna, förmodligen för att metoden är så till synes effektiv. När du läser en text eller ett antal glosor flera gånger i tät följd, får du nämligen lätt intrycket av att du bemästrar innehållet. Men faktum är att hjärnan bara känner igen texten, inte minns den. Författarna Brown, Roediger och McDaniel kallar det här fenomenet för an illusion of mastery – en bemästrandets illusion. En mer effektiv strategi är att testa sig själv på materialet man läst. Forskningsfyndet sammanfattas i det som författarna kallar the testing effect – testeffekten.

Argumentet bakom strategin är att själva handlingen att minnas stärker minnet och gör det lättare att återkalla det senare. Ju svårare det är för dig att återkalla minnet, desto större är den stärkande effekten. Man kan säga att du, genom att försöka komma ihåg huvudidéerna i det du har läst, röjer upp den minnets stig som skapades när du första gången lärde dig materialet. Varje gång du anstränger dig för att åkalla minnet, trampar du upp stigen till kunskapen på nytt. Att i stället genast gå tillbaka till dina anteckningar, fråga en kompis eller googla, är som att få kunskapen serverad på en silverbricka. Det trampar inte upp stigen till minnet och stärker inte ditt långtidsminne.

Den andra fördelen med att testa sig själv är att det är ett ypperligt sätt att avgöra var man befinner sig i sitt lärande. Vad bemästrar du och vad behöver du öva mer på? Forskning visar att elever som inte testar sig själva, tenderar att överskatta sitt eget kunnande. ”De mest okunniga eleverna är också de som är mest ovetande om det ”, som författarna formulerar det (min övers.).

Det finns flera sätt att testa dig själv medan du lär dig något nytt. En metod är att under läsningen formulera frågor som du senare kan använda för att testa dig själv. Ett annat grepp är att låta någon förhöra dig på innehållet eller att förhöra dig själv med hjälp av exempelvis flashcards.                       

Intervallträna

Har du någon gång råpluggat kvällen innan ett prov och lyckats prestera bra dagen efter? Då är du inte ensam. Intensiv träning ger ofta bra resultat på kort sikt, men glömskan är lika snabb. Att repetera intensivt under en kort period är – ur minnessynpunkt – som att ursinnigt röja en stig som redan ligger öppen. Det ger bättre långsiktiga effekter att återvända till minnet när dess metaforiska stig har hunnit växa igen. Sådan utspridd träning, intervallträning, ger bättre långtidsminne, gör det snabbare att återkalla kunskapen och lättare att använda den i andra situationer.

I klassrummet kan du med fördel kombinera vinsterna med både testeffekt och intervallträning. Du kan exempelvis avsluta lektionen med en så kallad exitticket, där du låter eleverna svara på en fråga om innehållet i föregående veckas lektioner utan att de får titta i sina anteckningar. Veckovisa reflektioner är också en typ av intervallträning: Vilka är huvudidéerna? Vad är några exempel? Hur hör det ihop med sådant jag redan vet? Frekventa små läxförhör eller kviss – som kan göras enskilt eller i grupp – är också ett sätt att stärka långtidsminnet, särskilt när de är ackumulativa, dvs. löpande testar sådant ni arbetat med tidigare under terminen, och följs upp med formativ feedback. Kort sagt: Varje övning som tvingar eleverna att återkalla sina kunskaper från minnet bidrar till testeffekten. Och när det upprepas med fördröjning utnyttjar du vinsterna med intervallträning.

Brodera ut

I en berömd sekvens ur Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt doppar berättaren en madeleinekaka i en kopp lindblomste och får se sin barndomsvärld komma rusande från minnet. Vi har nog alla varit med om att en doft, en plats eller en låt på liknande sätt sänt oss tillbaka i tiden och opåkallat gett flytkraft åt närliggande minnen. Ju fler saker du kan associera till din kunskap – en bild, en plats, en känsla – desto fler ledtrådar har du för att minnas den senare. Vi kan kalla strategin för att brodera ut.

Det här har tydliga implikationer för lärande. Lärande är starkare när det betyder något, när det abstrakta görs konkret och personligt. Kunskaperna blir lättare att återkalla när de kopplas till en mångfald av intryck: handlingar (rollspel, laborationer), bilder, exempel, metaforer och tidigare insikter. Det är därför en god idé att låta eleverna uppleva det lärda med flera sinnen och att sätta kunskapen i en kontext genom att ge dem i uppgift att jämföra det nya de lärt sig med gammalt material. Hur är det lika? Hur är det olika? Hur skulle jag kunna använda det i mitt eget liv? Ju fler trådar eleverna kan väva till sitt minne, desto fler ändar finns det att dra i när de vill fiska upp minnet senare.

In i ringen

Om jag återvände till klassrummet skulle läsningen av Make it stick och de sex principerna för lärande erbjuda ett stadigt ramverk att organisera både min undervisning och mitt eget lärande kring. Jag skulle med självförtroende nyttja strategier som försöka först, blanda och ge och brodera ut. Med dagliga reflektioner och återkommande kviss skulle jag utnyttja vinsterna av såväl intervallträning som testeffekt. Och jag skulle jobba mer medvetet med visualisering, metaforer och exempel för att brodera så många trådar som möjligt till mina och elevernas minnen.

Men de sex principerna ger mig också en slags mental kompass, som kan guida mina beslut när lärandets illusioner riskerar att driva mig på fel kurs. Med dem i ryggen skulle det vara lättare att motivera elever att anteckna i stället för att fota av tavlan, att argumentera i kollegiet för ackumulativa prov och att inte gå i fällan att tro att lärandet är effektivt när det går på räls. Jag skulle lära eleverna strategierna och hålla fast vid dem länge nog för att demonstrera att de fungerar. Lärande är ingenting man gör från läktaren, skulle jag säga till dem. Man måste in i ringen.

Vidare läsning

Brown, Roediger, McDaniel (2014) Make it stick. The science of successful learning, Belknap Press: An Imprint of Harvard University Press