Samtal om tal

Som matematiklärare tyckte jag alltid om att rätta prov. Jag var nyfiken på hur det hade gått för mina elever. Då och då under provrättandet kunde jag också få mig ett gott skratt. Eller vad sägs om den elev som, med stor portion skicklighet och självdistans, ritade en gigantisk tårta på ett av A4-bladen och skrev: ”Snälla, ge mig en poäng. Jag fyller år!”. Eller eleven som svarade att den avbildade fästingen i verkligheten var 3 kilometer lång.

Även om det där sista svaret kunde få mig att le, var det alltid med en viss uppgivenhet. För även om vi alla gör löjliga fel ibland, av bara farten, av slarv och av stress, så har de flesta av oss matematiklärare också mött elever som är villiga att acceptera vilka orimliga svar som helst, så länge det är inom ramen för matematikundervisningen. Bara i matematikundervisningen kan en fästing kan vara 3 kilometer lång, en hink rymma 15 kubikmeter eller 1/2 + 1/2 vara lika med 1/2. Varje matematiklärare har träffat dem, de elever i klassen som inte ens förväntar sig att matematiken ska vara rimlig och begriplig. De där eleverna som lämnar sitt sunda förnuft utanför klassrummet, eftersom matematiken aldrig har varit logisk eller rationell för dem. Jag tror att många av oss känner igen sig i följande citat:

”The depressing thing about arithmetic badly taught is that it destroys a child’s intellect, and, to some extent, his integrity. Before they are taught arithmetic, children will not give their assent to utter nonsense; afterwards, they will.” (Sawyer, 1961)

I boken Making Number Talks Matter, och uppföljaren Digging deeper, presenterar Cathy Humphreys och Ruth Parker sin metod för att bygga en taluppfattning som bygger på förståelse, rimlighetsuppfattning och effektiva strategier. Jag rekommenderar dem till alla som arbetar med matematik i skolan, från förskoleklass till gymnasiet. Jag är övertygad om att väl genomförda Number Talks kan fostra elever som förväntar sig att matematik är något som ska förstås, och som inte ger sig förrän de gör det.